Ser hur det glittrar

Hej. Jag hade nästan glömt av er.
Livet går segt, men ändå hur fort som helst. Det känns som om jag håller på att gå in i väggen. Varenda grej jag gör (som inte har med plugg att göra) blir liksom ett stressmoment, fastän det är något kul och avkopplande jag gör. Varje sekund jag inte pluggar stressar jag över att jag just inte pluggar.
Har sjukt mycket att plugga nu, och på onsdag åker vi till Barcelona. Just nu känns det bara stressigt, det där med barcelonaresan. Vill inte riktigt.
Fast min värdfamilj verkar hur snäll som helst. De hade till och med gjort en lista på glutenfri-vänliga restauranger i Barcelona, hur gulligt? Och jag längtar faktiskt lite efter värme.
Imorgon blir det helg. Ska bli sååå skönt. Fast jag måste råplugga hela helgen, men ändå. HELG!

Nu ska jag försöka plugga kemi UTAN att bryta ihop. Kan ungefär ingenting.
Goodbye!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0