Då har vi sagt hejdå till varandra, Malin och jag. Nästa gång vi ses är om två månader och det gör lite ont i hjärtat. När jag åkte hem blev det tår-översvämning i mopedhjälmen, jag som bestämt mig för att inte gråta.
Men som vi sa i fredags natt, två månader är ingenting om man jämför med ett liv.
Nu ska jag sluta lipa, jag är ju faktiskt skitglad för Malins skull. Tänk vilken sjukt rolig upplevelse hon har framför sig. Och tänk vad hon kommer ha vuxit när hon kommer hem, efter två månader.
Jag kommer sakna henne så obeskrivligt mycket.
Godnatt