Jag känner mig nästan lite rastlös av att inte plugga. Är det så här det känns att gå samhäll? *skoja*
Lyssnar på mitt livs kärlek Håkan och bara längtar till vår och sommar. Det finns nog ingen som längtar så mycket som jag.
Förut älskade jag när det vårades och det knastrade under fötterna av gruset som legat på isen på gatorna, den känslan!
Nu hatar jag gruset, redan på vintern blir jag bekymrad när de grusar istället för att salta. Gruset förstör mina longboard-moments. Måste åka slalom mellan gruslängorna, det förstör mina hjul.
Ni ANAR inte hur mycket jag längtar efter att stå på brädan.

På tal om Håkan. 4 juni. Finns inga ord.

Bilden är från första gången jag såg Håkan live. Vilken lycka.