Längtan bor i mina steg (jag förlänger mina steg), jag har lämnat allt som tynger mig på vägen hem till dig.

Idag är en sån "Äntligen-på-väg-dag".
Det känns som om jag äntligen är på väg. Mot vad har jag ingen aning om, men det känns som att idag är början på något nytt. Början på resten av mitt liv typ.

Hehe, det kanske är mitt trötta morgon-jag som talar. Jag har varit vaken sedan klockan 7 (i två timmar alltså) och fixat lite inför kvällen, men vet fortfarande inte vad jag ska ha på mig. Detta ständiga problem.

Jaja, nu är jag jääääkligt sugen på en macka med gurka på.
Äntligen på väg.